På vita springare i Camargue

Längst ner i Provence, precis där Rhônefloden mynnar ut i Medelhavet har den franska cowboykulturen sitt fäste. Här bedrivs fortfarande boskapsskötsel till häst och mängder med gårdar arrangerar ridturer i det väldiga biosfärområdet Camargue.

Gården Cacharel byggdes mitt ute i deltalandskapet Camargue så sent som på 1950-talet.

Det är något speciellt med de vita Camarguehästarna. Dessa deltats springare som på inget sätt skyr en närkamp med frustande svarta tjurar. Vi bor på Hôtel de Cacharel, mitt ute i Camarguedeltat, knappt en mil från närliggande Saintes-Maries-de-la-Mer på den västra kanten av Parc naturel régional de Camargue som ingår i det nästan två hundratusen hektar stora biosfärområdet mellan Rhônefloden och Medelhavet. Här har människor brukat jorden i hundratals år och fött upp svarta tjurar betydligt längre än så. Är det någonstans som människor föds på hästryggen så är det i Camargue där barn lär sig rida långt innan de kan gå.

Vackra Camarguehästar tillhörande gården Cacharel.

Rida med barn

Gränsen för att få rida i Camarguedeltat är sju år (på gården Cacharel) och eftersom både Hilda och Kalle har ridit förut viftar ägaren Florian Colomb de Daunant bort våra frågor som nonsens. Har man en gång suttit på en häst är det bara att sitta upp på nytt. Kunskapen sitter i ryggmärgen och barn är som gjorda för att sitta på en häst. Det menar åtminstone Florian Colomb de Daunant.

– Hos oss kan alla rida. Så är det bara, säger Florian nöjt.

Vi rider nära vattenbrynet och njuter av deltats varierande landskap.

Mitt bland flamingos, svarta tjurar och ljumma vindar väntar ett av Europas bästa ridområden. Undvik hästföretagen inne i Saintes-Maries-de-la-Mer (de både startar och slutar ridturerna mitt inne i stadskärnan) och välj istället att rida på en gård en bit utanför stan. Tillsammans med guiden Mari sitter vi upp på fyra Camarguehästar och ger oss ut i deltalandskapet på en lite drygt två timmar lång uteritt.

Landskapet är varierande och skiftar mellan torrt och kargt och blött och lerigt.

Varierat landskap som skiftar i ljus

Precis som i Skagen skiftar ljuset i Camargue över dagen. Från mjölkaktigt vitt vid medelhavskusten till torrt och dammigt längre in i deltat. Det finns naturligtvis en frodig grönska allra närmast vattenbrynen, men mellan risodlingar (här odlas omkring 70 % av Frankrikes hela riskonsumtion) och saltvattensamlingar väntar en torrt och kargt ökenlandskap med en låg buskvegetation. Landskapet är varierande med en mix av våta träskmarker och torra stäppmarker, utmärkta för både boskaps- och hästuppfödning.

Vi skrittar fram i ett långsamt tempo längs vattendragen. Här och var har den torra lerbottnen förvandlats till en svällande lera som hästarna undviker minutiöst. Så fort man tar ett steg i den mjuka leran fastnar det flera centimeter lera under fotsulorna och det vet hästarna. Har man en gång provat vill man inte klafsa omkring i leran på nytt. Vidderna känns oändliga och långt bort i fjärran ser vi en hel hord med ett år gamla tjurar som betar nöjt i grönskan.

En flock tjurar betar i deltat.

Enkel ridning i Camargue

Hästarna är stabila och pålitliga och ryggar inte för det minsta. Trots att vi mestadels skrittar är hästarna pigga och uppmärksamma och travar ifatt så fort det uppstår en lucka i ledet.

Camarguehästarna är stabila och enkla att rida.

Till skillnad mot vanliga ridskolehästar (som nästan alltid kivas och bråkar) är Camarguehästarna födda i flock. Det finns ingen rivalitet mellan hästarna i ledet och varken vi eller guiden behöver ta hänsyn till någon speciell turordning för att hästarna inte ska sparkas, bitas eller trilskas så som bara hästar kan. Två timmar går fort och med hela huvudet fullt av synintryck är vi snart tillbaka på gårdsplanen. Överlyckliga tittar vi på varandra. – Det här gör vi igen!

Fantastiska upplevelser på hästryggen. Camarguehästarna är underbara att rida och passar både nybörjare och mer avancerade ryttare.
FAKTA:

Visste du att?

De första westernfilmerna som spelades in utanför studiomiljö filmades i Camargue och inte den amerikanska vilda västern. Orsaken är att den franska bonden och tjuruppfödaren Folco de Barincelli-Javon i början av 1900-talet (1905) blev vän med Buffalo Bill som var på turné i södra Frankrike. Tillsammans bestämde de sig för att att det var både enklare och billigare att spela in film i Frankrike än i dåtidens USA.

Rida på gården Cacharel, vägg i vägg med Hôtel de Cacharel.

En två timmars ridtur kostar 45 euro.

Hôtel de Cacharel.

 

Familjens reseguide